Under den europeiska renässansen var ett kuriosakabinett, Wunderkammer, en samling märkliga och ofta ganska skrämmande föremål, från torkat drakblod och varulvständer till konst och antikviteter. Också i Ralf Andtbackas tappning är Wunderkammer ett märkligheternas rum att upptäcka och upptäcka igen, lager efter lager – “det som du skulle ta med dig till en öde ö / det som du skulle ta med dig hem från en öde ö”. Andtbacka bygger på den expansiva skrivart och inkluderande estetik som han utvecklat i tidigare diktsamlingar. Här, med renässansen och den nya tidens paradigmskifte i bakgrunden, behandlar han språk och ting, eller det språkliga, det tingliga och den diffusa gränszonen däremellan.