Sista nätterna i Paris, som utkom 1928, hör till tre böcker om Paris som ofta kopplats samman, där de andra två är André Bretons Nadja och Louis Aragons Bonden i Paris, det vill säga böcker skrivna av den litterära surrealismens riktigt stora namn. I Soupaults roman rör sig figurer mellan vitt skilda delar av Paris, än befinner de sig i Quartier Latin, än i Levallois-Perret i utkanterna. Och precis som bokens titel också förebådar utspelas handlingen, i den mån det går att tala om någon sådan, på nätterna – dagarna är som mellanakter. Den ljusskygga halvvärld som beskrivs i boken lever upp om natten, och när natten övergår i dag slocknar drömmen, sömngångarna försvinner runt hörnet och statyerna står som statyer brukar göra, stilla och tysta. Att läsa Sista nätterna i Paris är att infoga ytterligare några trådar i den skimrande vävnad som får Paris att framtona så lockande och så gäckande att vi ständigt vill återbesöka staden. Översättning av Hans Johansson.

Läs de första sidorna ur boken.

Recensioner:
Tidningen Kulturen: Paris har fallit