Vem sköt Askungen? Hur söt var Stalin som liten? Och varför är det alltid på sommarlovet som monstren kommer till stan?
Barndomen berättas alltid av någon annan. Barndomen har ingen egen röst, den buktalas av vuxna som alltid har en egen agenda. Barndomen används som ursäkt för gränslös självömkan, för hårdare tag, för sexuell utlevelse eller total avhållsamhet. Barndomen finns i författarnas gråtmilda förflutna. Barndomen finns i politikernas glänsande framtidslöften. Men finns den nu?
Barn – paradiset och flykten därifrån är en resa till landet som egentligen inte finns, som bara dyker upp i form av löfte eller hot, mardröm eller lyckominne. I en vindlande upptäcktsfärd genom epoker och genrer undersöks barnens och barndomens egentliga roll i skönlitteraturen. Vi tas med på ett lekfullt litterärt strövtåg i linje med författarens prisbelönta essäböcker Mask och Slut.

Läs de första sidorna ur boken.

Recensioner:
Svenska Dagbladet: Idén om kloka barn förnekar deras maktlöshet
Bernur: Barn. Paradiset och flykten därifrån, Kristoffer Leandoer
Expressen: Konstnärens guide till barnens galax
Dagens Nyheter: Kristoffer Leandoer skriver bitskt och klarsynt om barndomens världar
Sydsvenska Dagbladet: Vindlande om litteraturens förhållande till barn

Utgivningsår: 2018
230 sidor, häftad.