Birgitta Lillpers skriver platsens poesi, och aldrig mer så än i Kälda, som både beskriver en högst konkret källa – dit man går och hämtar vatten, dit djuren kommer för att dricka – och källan som metafor, att ösa ur. Kälda handlar också om att nöja sig med det som finns, här, rätt under näsan. Den är både sinnligt och sinnrikt, en naturlyrik som gör poesin även till en naturupplevelse.
 
Nominerad till Sveriges Radios Lyrikpris.

Läs de första sidorna ur boken.
 
Recensioner:
Svenska Dagbladet: ”Hon diktar om vår tids exploatering”
Aftonbladet: ”Saklig poesi med bett i det mjuka dalmålet”
Norrländska Socialdemokraten: ”En källa med fina dikter och klart vatten”
Östgöta Correspondenten: ”Birgitta Lillpers rensar diktens källa från skräp”